Skilsmässa är ingen lösning på logistikproblem

Föreläsningen gick bra i måndags. Jag var ganska nöjd när jag till slut satte mig i bilen för att åka hem och sova. Då känner jag bara sådär som jag gör ibland, "fan, vad jag saknar barnen". Och samtidigt förstår jag plötsligt: jag är precis där jag ska vara. Jag hade inte kunnat göra på något annat sätt.

Min absolut största sorg i det här livet är att jag inte får träffa mina barn varje dag. Ändå var det ett val jag medvetet gjorde eftersom alternativet inte hade varit bättre för någon. Och nu ser jag plötsligt ytterligare ett skäl till att det jag gjorde var det bästa.

Om jag levt kvar i den gamla "kärnfamiljsituationen" hade jag inte startat ALight. Jag hade varit familjens projektledare i stället. Och någon sådan är jag inte ämnad att vara. Jag hade fortsatt gå omkring och känna mig ständigt otillräcklig fast jag fanns tillhands jämt för andra, och dessutom otillräcklig för att jag inte gjorde det jag drömde om för min egen skull. Dubbelt olycklig alltså. Drömmen om att jobba med healing hade jag skjutit på framtiden. Jag hade fortsatt leva i en illusion.

Jag vet att många småbarnsföräldrar som lever i lyckliga relationer med sin partner ändå avundas "varannan-veckas-friheten" som vi separerade har. Men det är inte att jag plötsligt fått en massa egentid som gjort att jag startat företaget. Skilsmässa är ingen lösning på logistikproblem, det är en nödvändighet för att en relation tagit slut.  Visst, varannan vecka är det barnens pappa som har huvudansvaret så jag kan jobba varannan helg. Men jag lever i en ny relation och det finns två barn till och i och med det en massa pusslande - det är betydligt mer komplicerat att vara en "stjärnfamilj". Egentligen kan man nog tycka det är ganska stolligt att dra igång ett företag vid sidan av jobbet i det läget...

Att starta ALight var fortsättningen på det jag inledde när jag började vara ärlig mot mig själv. Hur sorgligt det än var att inse att jag bara kommer att få träffa barnen hälften av deras uppväxt så litade jag på min egen känsla att det skulle bli bra. Och samma sak gäller företaget. Det kan bara bli bättre!

Min ambition med föreläsningarna, kurserna och behandlingarna är att hjälpa andra att se sig själva, vara ärliga. Att de metoder som var till så fantastisk hjälp för mig ska komma fler till del. Jag tänker att om jag kan lyfta några mammor och pappor med det jag säger och gör, så kan det komma både barn och vuxna till godo. Att leva kvar i en självuppoffrande situation är inte bra vare sig för föräldrar eller barn.

Det är klart att man kan starta ett företag, eller förverkliga någon annan dröm, medan barnen är små. Allt går att lösa. Det som hindrar oss är rädsla och vårt självbedrägeri, våra illusioner om hur vi tror att vi ska vara. Jag vill göra vad jag kan för att skingra illusionerna. 


                                            
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0