Alightme

Efter att ha läst faktaböcker i flera veckor hade jag tänkt börja läsa en deckare härom kvällen. Jag har fortfarande inte börjat på boken, för på första sidan var följande dikt av Erik Blomberg citerad:

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Jag läste dessa rader om och om igen, för det stämde så bra med min syn på livet.  
Det är kontrasterna som gör att vi kan "se stjärnorna". Det är genom att våga oss in i mörkret som vi kan påbörja vårt helande. Det är när vi bringar ljus på delar av oss själva som fortfarande ligger i mörker som vi utvecklas. Det som är skrämmande är inte mörkret, utan "stjärnorna" vi kommer att finna. Vad ska vi göra med vårt ljus, våra gåvor? Det är det som är den stora frågan här i livet...

Jag har bett min dotter måla tavlor till mitt behandlingsrum.
En av tavlorna kommer att vara de första två stroferna i dikten.

  Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är...