Alightme

Jag läser aldrig kvällstidningar längre, eftersom de bara underblåser rädsla och förvränger bilden av världen. Min sambo läser dock kvällstidningarna på nätet, och ikväll råkade jag gå förbi skärmen och såg rubrikerna om den kvinnliga prästen som frös ihjäl när hon var på väg att dela ut julklappar. Och naturligtvis underrubriker om hur hon åt snö för att stilla hungern innan hon dog, den vanliga eländesfrossan på kvällstidningars vis.

Oj, vad jag blev ledsen. För jag hittade henne genast inom mig själv. Jag förstod att denna kvinna antagligen förbannat sig själv fler gånger under tiden från att hon körde fast tills hon dog än hon gjort under hela sitt liv. Och att hon förmodligen trotsade sin egen instinkt, sin inre vägledning, innan hon gav sig ut på denna "sista resa". Vi får alltid varningar innan vi gör nåt som kan sluta illa.  Men vi trotsar vår egen instinkt och låter bli att lyssna när vårt ego anser att det vi vill göra tjänar ett "högre syfte", i detta fall att dela ut julklappar åt ensamma. 

Jag tänkte att hon antagligen kommer tillbaka till en kropp snart igen för att fortsätta där hon slutade, för att lära sig lita på sin inre vägledning och för att lära sig förlåta sig själv. Som vi alla måste lära oss.

Hon kunde lika gärna ha varit jag. Jag kunde ha gjort precis samma sak. Du också. Hon är jag. Hon är vi. Vi hör alla ihop.

I sacred space ska jag lägga en bön av tacksamhet att jag såg och uppmärksammade detta. Komma ihåg att lita på min inre vägledning. Förlåta mig själv för att jag inte gör alla rätt alltid. Och alltid berätta för någon annan vart jag är på väg när jag åker någonstans...