En tvåtumsplanka i skallen

Repade mod och åkte till IKEA. Har skjutit upp det snart ett år...men nu skulle jag handla tyger och prylar till lokalen på Stationsgatan. När vi åkte upp kände jag mig så harmonisk, så full av energi. Vi hittade allt och inom två timmar var vi ute genom dörrarna igen. Puh! Vi gladde oss på hemvägen att det inte blir något mer IKEA-besök på minst ett år...

När vi kommer hem upptäcker jag att kassen med alla grejor till min lokal är borta. Tygerna, pläden, golvlampan... Kassen står kvar på IKEA. Jag ställde ner den på golvet för att först lyfta i de stora möblerna i kundvagnen. Sen vände jag ryggen till, glömde kassen och gick ut glad i hågen.  

Alla våra gemensamma saker till huset kom med hem. Men inte de som bara var till mig.

När man för en gångs skull känner sig på topp, ska livet genast utmana. Och det känns som att få en tvåtumsplanka i skallen.

Till saken hör att jag tappade bort min hörapparat dagen före julafton, vilket gjorde mig ännu mer ledsen såklart, och nu återupplevde jag den känslan. Jag ser mönstret. Jag är inte rädd om prylar som "bara jag" har glädje av. Jag lever inte alltid som jag lär. 

Med detta tackar jag allra ödmjukast för dagens lärdomar:

~ Anna, var rädd om dina egna saker. Lev som du lär.

~ Anna, din hjärna är fortfarande överkänslig mot stress. Svettig och less i en stressig IKEA- kassa kan du inte förvänta dig att komma ihåg att "göra nåt sen". Gör det NU.

~ Anna, gör det du är bäst på. Själv är inte alltid bäste dräng. Din första tanke att leja en kompis att handla var riktig. Det hade blivit en glädje för er båda. Gör annorlunda nästa gång.

 Imorgon får jag veta om kassen återfunnits på IKEA. Kommer prylarna att hamna i lokalen i alla fall? Jag kommer inte att missa den spännande fortsättningen:)!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0