Döden är livsviktig - om Elisabeth Kübler Ross
Jag läste Elisabeth Kübler Ross bok Döden är livsviktig under julledigheten. Hon seglade genast upp på förstaplatsen bland mina förebilder. Denna fantastiska kvinna som ägnade sitt liv åt döende barn. Jag har hört talas om henne men aldrig läst något av henne förrän nu. Hon var enligt mig en upplyst själ som själv gick över till andra sidan 2004. Hon var en pionjär inom forskningen kring döden. Som så många andra som vågar se och säga sanningen blev hon ifrågasatt, spottad på och hånad men idag är hennes beskrivning av döendes stadier allmänt vedertagna och hennes böcker finns på litteraturlistan i alla människovårdande utbildningar.
Elisabeth Kübler Ross samlade tusentals fall av nära-döden-upplevelser för ”jag hade illusionen om att det var min uppgift att tala om för människor att döden inte existerar”. Hon publicerade dem aldrig i forskning, för som hon säger ”jag upptäckte mycket snart – och priset var inte lågt – att de som är redo att lyssna redan vet vad jag kommer att säga, men de som inte tror kan man ge en miljon exempel och de kommer i alla fall att säga att förklaringen är syrebrist. Men det spelar inte någon roll för när de dör kommer de att få reda på hur det är i alla fall.”
Jag är så tacksam att denna modiga kvinna fortsatte förkunna sitt budskap. Så mycket helare världen har blivit, så mycket hon har bidragit till när det gäller att avdramatisera döendet.
Hennes främsta budskap är dock hennes tydliga och rättframt formulerade universella sanningar om livet. Om vi ska kunna leva fullt ut, måste vi reda ut alla våra ”unfinished business”. Om vi tar mod till oss och vågar granska oss själva och befria oss från negativitet, vårt förträngda hat, girighet och ogjort sorgearbete som förstör våra liv och vår hälsa, kommer vi att upptäcka att det inte spelar någon roll om vi dör när vi är tjugo eller femtio år för då kommer vi inte att ha något att oroa oss för.
Om vi lever med vetskapen att vi har en kort tid kvar (även om vi lever 70 år till är det en relativt kort tid), kan vi äntligen göra det vi vill göra. ”När er tid är ute kan ni sen välsigna ert liv för ni har gjort det som ni kom hit för att göra. I annat fall kommer ni att leva som prostituerade, ni kommer att göra saker av bara ett skäl, nämligen att tillfredsställa andra människor, och då kommer ni aldrig att ha levt. Och då kommer ni inte att få någon behaglig död.”
The truth, only the truth and nothing but the truth!
Jag undrar varför jag, som läst så mycket under så många år, inte hittat Elisabeth K R förrän nu. When the student is ready, the master appears, sägs det... jag har nog inte varit redo att ta till mig HELA hennes budskap tidigare. Alla är nyfikna på vad som händer efter döden, men få är redo att leva med ”death as an allied”.
