Alightme

Något som verkligen tar emot nu när jag har ett eget företag, är att marknadsföra sig själv. Jag har svårt för att ställa mig själv och min person i fokus. Det är lättare att ställa mitt arbete i fokus. Vad som dock skiljer mig från andra alternativmedicinare i Skellefteå, är att jag faktiskt är Mesabärare enligt den andinska traditionen. En av få i Sverige (än så länge), och vad jag vet den enda i hela Västerbotten. Att vara Mesabärare är intimt kopplat till såväl ens person som arbete, det är en livsstil, ett sätt att förhålla sig till världen.

Vad är en Mesa?

Mesan är shamanens medicinknyte och hennes alter ego, en spegelbild av den kraft som personen bär.  Mesan är inte shamanens ”kraft” utan den symboliserar hennes kraft. Mesan är en portal, en karta, en spegelbild av själens resa. En bild av kosmos.

Mesa kommer från det spanska ordet för bord eller altare. Tyget som man har runt sitt medicinknyte kallas mestana och kommer från ordet mastay ett ord på quechua, vilket betyder att bringa ordning. I mesan har shamanen sina medicinstenar och andra kraftföremål. Olika typer av stenar i min mesa är:  

1.       Stenar som representerar det egna helandet. Varje sten representerad är ett sår som jag under min egen resa har transformerats till en källa av kraft. Helandet är så kraftfullt att jag inte längre minns vilka ”trauman” som jag en gång bar på. I dag använder jag stenarna i behandlingar av klienter.

2.       En Lineage sten som jag fått från min lärare, denna representerar det släktled av tidigare shamaner som man nu själv är en del av.

Värdet i en sten ligger inte i hur den ser ut utan hur vi lär oss att lyssna på dess röst. Varje sten representerar den plats den kommer ifrån. Till exempel; en sten från berget Salcantay i Peru är det samma som att ha hela berget Salcantay i sin mesa. En sten är en energilinje direkt från platsen varifrån stenen kommer.  Så i det hänseendet är den minsta stenen ett helt berg. Min Lineagesten kommer från Salcantay, gissa om den är kraftfull…

Vägledande principer för Mesabärare

Shamanism är inte en religion. Det är en andlig metod, grundad på vördnadsfull medvetenhet om att allt i universum är levande, medvetet och att allt och alla på energiplan är ömsesidigt beroende av varandra.

En Mesabärare lever med intentionen att förmedla kärlek och acceptans. Hennes uppgift är att finnas till hands för andra och att vara i tjänst som healer. En Mesabärare utvecklar en djup och personlig relation med den osynliga världen, baserad på egna erfarenheter i förändrade medvetandetillstånd, genom ceremonier, ritualer, healingarbete på energinivå och genom sin medvetenhet. 

 ·        Allt en Mesabärare gör måste grundas på kärlek och acceptans, först av sig själv och sedan för varandra.

·         Allt är levande.Allt härstammar från samma källa. 
·         Allt levande är medvetande. Världen utom oss är en spegling av världen inom oss. En Mesabärare lär sig att vara en observatör och förmedlare av denna insikt.

·         Allt är sammanlänkat. Allt levande står i ett ömsesidigt beroende förhållande till allt annat.

·         Allt är förändring. Materien är en förtätad form av energi. Energi är en subtil form av materia.

·         Allt är i rörelse. Mesabärare kan vara katalysatorer för förändringar.

·         Allt är energi, energi svarar på våra önskningar, vår intention. Vi styr energi med våra tankar, med vårt fokus. Rätt intention, rätt fokus, rätt grundläggande värderingar och motiv är nödvändiga för alla utövare av shamanism. En Mesabärare måste känna sig själv för att hjälpa andra.
·         Mesabärares  uppgift är att komma i rätt relation till den synliga och osynliga världen, för att förmedla kunskap mellan världarna på uppdrag av sig själv och andra. Mesabärare använder sig själva som kanal för energi, oavsett om de riktar sina tjänster till andra människor eller endast använder sin kunskap för sin egen andliga praktik.

Jag läste Elisabeth Kübler Ross bok Döden är livsviktig under julledigheten. Hon seglade genast upp på förstaplatsen bland mina förebilder. Denna fantastiska kvinna som ägnade sitt liv åt döende barn. Jag har hört talas om henne men aldrig läst något av henne förrän nu. Hon var enligt mig en upplyst själ som själv gick över till andra sidan 2004. Hon var en pionjär inom forskningen kring döden. Som så många andra som vågar se och säga sanningen blev hon ifrågasatt, spottad på och hånad men idag är hennes beskrivning av döendes stadier allmänt vedertagna och hennes böcker finns på litteraturlistan i alla människovårdande utbildningar.

Elisabeth Kübler Ross samlade tusentals fall av nära-döden-upplevelser för ”jag hade illusionen om att det var min uppgift att tala om för människor att döden inte existerar”. Hon publicerade dem aldrig i forskning, för som hon säger ”jag upptäckte mycket snart – och priset var inte lågt – att de som är redo att lyssna redan vet vad jag kommer att säga, men de som inte tror kan man ge en miljon exempel och de kommer i alla fall att säga att förklaringen är syrebrist. Men det spelar inte någon roll för när de dör kommer de att få reda på hur det är i alla fall.”

Jag är så tacksam att denna modiga kvinna fortsatte förkunna sitt budskap. Så mycket helare världen har blivit, så mycket hon har bidragit till när det gäller att avdramatisera döendet.

Hennes främsta budskap är dock hennes tydliga och rättframt formulerade universella sanningar om livet. Om vi ska kunna leva fullt ut, måste vi reda ut alla våra ”unfinished business”. Om vi tar mod till oss och vågar granska oss själva och befria oss från negativitet, vårt förträngda hat, girighet och ogjort sorgearbete som förstör våra liv och vår hälsa, kommer vi att upptäcka att det inte spelar någon roll om vi dör när vi är tjugo eller femtio år för då kommer vi inte att ha något att oroa oss för.

Om vi lever med vetskapen att vi har en kort tid kvar (även om vi lever 70 år till är det en relativt kort tid), kan vi äntligen göra det vi vill göra. ”När er tid är ute kan ni sen välsigna ert liv för ni har gjort det som ni kom hit för att göra. I annat fall kommer ni att leva som prostituerade, ni kommer att göra saker av bara ett skäl, nämligen att tillfredsställa andra människor, och då kommer ni aldrig att ha levt. Och då kommer ni inte att få någon behaglig död.”

The truth, only the truth and nothing but the truth!

Jag undrar varför jag, som läst så mycket under så många år, inte hittat Elisabeth K R förrän nu. When the student is ready, the master appears, sägs det... jag har nog inte varit redo att ta till mig HELA hennes budskap tidigare. Alla är nyfikna på vad som händer efter döden, men få är redo att leva med ”death as an allied”.

Repade mod och åkte till IKEA. Har skjutit upp det snart ett år...men nu skulle jag handla tyger och prylar till lokalen på Stationsgatan. När vi åkte upp kände jag mig så harmonisk, så full av energi. Vi hittade allt och inom två timmar var vi ute genom dörrarna igen. Puh! Vi gladde oss på hemvägen att det inte blir något mer IKEA-besök på minst ett år...

När vi kommer hem upptäcker jag att kassen med alla grejor till min lokal är borta. Tygerna, pläden, golvlampan... Kassen står kvar på IKEA. Jag ställde ner den på golvet för att först lyfta i de stora möblerna i kundvagnen. Sen vände jag ryggen till, glömde kassen och gick ut glad i hågen.  

Alla våra gemensamma saker till huset kom med hem. Men inte de som bara var till mig.

När man för en gångs skull känner sig på topp, ska livet genast utmana. Och det känns som att få en tvåtumsplanka i skallen.

Till saken hör att jag tappade bort min hörapparat dagen före julafton, vilket gjorde mig ännu mer ledsen såklart, och nu återupplevde jag den känslan. Jag ser mönstret. Jag är inte rädd om prylar som "bara jag" har glädje av. Jag lever inte alltid som jag lär. 

Med detta tackar jag allra ödmjukast för dagens lärdomar:

~ Anna, var rädd om dina egna saker. Lev som du lär.

~ Anna, din hjärna är fortfarande överkänslig mot stress. Svettig och less i en stressig IKEA- kassa kan du inte förvänta dig att komma ihåg att "göra nåt sen". Gör det NU.

~ Anna, gör det du är bäst på. Själv är inte alltid bäste dräng. Din första tanke att leja en kompis att handla var riktig. Det hade blivit en glädje för er båda. Gör annorlunda nästa gång.

 Imorgon får jag veta om kassen återfunnits på IKEA. Kommer prylarna att hamna i lokalen i alla fall? Jag kommer inte att missa den spännande fortsättningen:)!