Lycka är ett par nya gympaskor
När man tycker att "det händer ingenting" och att inget verkar förändras, måste man titta i backspegeln. Är allt verkligen likadant som i går? Eller i fjol vid den här tiden, tänkte jag på samma sätt som nu? Nej, knappast.
Jag köpte nya löparskor i fredags. Ingen stor grej egenligen, mina gamla gympadojor var slut. I mitt "förra liv" hade det bara varit en punkt på listan, när jag köpt skorna hade jag inte funderat mer på saken. Och jag hade absolut inte engagerat mig känslomässigt i ett par skor. Men det gör jag nu.
Jag är så barnsligt glad över mina nya skor. Jag har för det första gått och längtat, gått och spanat vilka jag vill köpa. Och jag är vanligtvis en väldigt radikal shoppare, ungefär som de flesta män när de handlar kläder. Går in i en affär, köper det jag ska ha och går sen ut. I fredags när jag köpte dom var jag skitglad. I går när jag fick prova dom var jag överlycklig. Isen är ju borta från gångvägarna så jag gick runt Kallholmen, premiärtur. När jag vaknar nu på morgonen är jag fortfarande lycklig som ett barn över mina nya skor, det är det första jag tänker på när jag vaknar!
Whats happening? Är detta verkligen jag???
Jag tror att det handlar om att när man blir helare får man kontakt med fler delar av sig själv, fler delar av oss får göra sig hörda för att vi faktiskt börjar lyssna. I det här fallet är det min kropp som är så sprittande lycklig att få komma ut och röra på sig efter den långa vintern. Jag längtar verkligen efter att få vara i skogen.
Tidigare har jag varit så ockuperad av tankarna i huvudet att jag inte lyssnat på kroppen. Skillnaden mellan då och nu är att intellektet numera har fått tona ner sig till förmån för kroppen och själen. Och detta kommer till uttryck på alla sätt, på alla nivåer i livet. Ända till en så - i sammanhanget - liten detalj som lycka över ett par nya skor!
Så här ser de fantastiska dojorna ut:
Jag köpte nya löparskor i fredags. Ingen stor grej egenligen, mina gamla gympadojor var slut. I mitt "förra liv" hade det bara varit en punkt på listan, när jag köpt skorna hade jag inte funderat mer på saken. Och jag hade absolut inte engagerat mig känslomässigt i ett par skor. Men det gör jag nu.
Jag är så barnsligt glad över mina nya skor. Jag har för det första gått och längtat, gått och spanat vilka jag vill köpa. Och jag är vanligtvis en väldigt radikal shoppare, ungefär som de flesta män när de handlar kläder. Går in i en affär, köper det jag ska ha och går sen ut. I fredags när jag köpte dom var jag skitglad. I går när jag fick prova dom var jag överlycklig. Isen är ju borta från gångvägarna så jag gick runt Kallholmen, premiärtur. När jag vaknar nu på morgonen är jag fortfarande lycklig som ett barn över mina nya skor, det är det första jag tänker på när jag vaknar!
Whats happening? Är detta verkligen jag???
Jag tror att det handlar om att när man blir helare får man kontakt med fler delar av sig själv, fler delar av oss får göra sig hörda för att vi faktiskt börjar lyssna. I det här fallet är det min kropp som är så sprittande lycklig att få komma ut och röra på sig efter den långa vintern. Jag längtar verkligen efter att få vara i skogen.
Tidigare har jag varit så ockuperad av tankarna i huvudet att jag inte lyssnat på kroppen. Skillnaden mellan då och nu är att intellektet numera har fått tona ner sig till förmån för kroppen och själen. Och detta kommer till uttryck på alla sätt, på alla nivåer i livet. Ända till en så - i sammanhanget - liten detalj som lycka över ett par nya skor!
Så här ser de fantastiska dojorna ut:
Kommentarer
Postat av: Jenny
Vad härligt, det är mysigt att komma sig ut i skogen och skor är väldigt viktiga för att ta sig ut. I obekväma skor blir inget varken bra eller kul. Kram
Trackback
